Det här med inträdesprov
Publicerat den

I onsdags skrev jag äntligen inträdesprovet. Sedan januari har jag pluggat i princip varje dag så att nu inte behöva läsa känns helt ofattbart. Jag är så stolt över mig själv och över hur hårt jag verkligen jobbat för detta. Blev nästan förskräckt när jag räknade ihop hur mycket jag pluggat under de senaste 4,5 månaderna och landade på ett fyrsiffrigt tal.
 
Under våren har jag isolerat mig, knappt umgåtts med familj och vänner, slutat använda sociala medier och fokuserat till etthundra procent. Det ha varit jobbigt och definitivt den tuffaste våren jag gått igenom. Har mått riktigt dåligt emellanåt på grund av all press jag lagt på mig själv och pressen jag känt utifrån. För även fast det är jag som vill det här så känns det så jobbigt att de flesta av mina vänner redan är ute i studielivet. Jag känner att jag hakar efter och står och trampar på ett och samma ställe.
 
Konkurrensen till medi är hård och av de 250 som skrev inträdesprovet tar de max in 37. Jag gjorde mitt allra bästa men helt ärligt vet jag inte om det räcker hela vägen. Nu kan jag inte längre göra något utan det är bara att vänta och se. Vill bara glömma hela provet och inte tänka på det förräns slutet av juni.
 
Insåg efter inträdesprovet hur mycket fina människor jag har runtomkring mig. Fick så mycket fina ord från så många som jag inte pratat med på så länge, det betyder massor ♥
 
Nu tar jag sikte mot en sommar med jobb på apoteket och förhoppningsvis massa annat roligt. Ska njuta som bara den för det förtjänar jag faktiskt. 
 






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?